tisdag 22 januari 2013

Lucky me!!!




Halloj!

Isan är fortfarande förkyld så vi har bara varit inne och tagit det lugnt. Eller vi åkte faktiskt och hämtade ett paket på ICA med jeans och jeanskjolar som jag hade köpt åt henne på Tradera. Alltihopa var jättefint, men tyvärr var det mesta för litet. I auktionen stod det "Jeanspaket i stl. 86/92. Blandade märken. Allt i mycket fint skick." Visst var det ju 86/92 men inte som dubbelstorlekar. Alla jeans var i 86. En kjol tror jag är 86 och en kjol och ett par shorts i 92.

Väldigt dåligt tycker jag. Det är stor skillnad på 86 och 86/92. Jeansen kan hon absolut inte ha, men kjolarna  kommer nog att passa nu i vinter i alla fall. Jag får lägga ut jeansen igen. Förhoppningsvis kanske jag tjänar en slant på dem!

                              Jeanspaket 86/92

När jag hämtade posten idag fick jag en väldigt trevlig överraskning!! Det låg ett stooort vadderat kuvert där, och först trodde jag att det var till sonen eftersom han hade köpt en ny kontroll till nåt spel, men det var adresserat till mig så jag öppnade det.

Det visade sig att det var dagkräm, nattkräm och sex ampuller med serum från EUCERIN! För ett tag sen, minns inte hur länge sen det var, men säkert före jul så anmälde jag mig som testpilot och nu hade jag blivit utvald att delta.

Jag ska alltså testa de här produkterna som är i fullstorlek i tolv veckor. När jag gjort det kommer jag att få svara på vad jag tycker om dem, och som tack för det kommer jag att få ytterligare produkter för ett värde av ca 800 kr.!!!

Ibland ska man ha tur!! Det som är extra roligt är att de är mot pigmentfläckar och det ska bli väldigt intressant att se om det blir någon skillnad. Lite dumt är det kanske att jag ska åka till USA och (kanske) sola lite. Dock solar jag ju aldrig ansiktet direkt, utan använder hög solskyddsfaktor och hatt. Det kan ju ändå hända att nån solstråle slinker med.




Det var det roliga idag. Nu till det som jag INTE kan släppa!!! I vår förening har vi en ordförarande, en "dam" i sina bästa år??? Det började med att vi hade problem med TV-boxarna så mannen fick ringa henne och höra vad vi skulle göra. Då fick han ett snäsigt svar att det där var inte deras sak!! OK, efter en massa samtal med Telia och en trevlig vicevärd så löste det sig.

Nästa grej var vattenskadan i sonens rum. Då kom hon över och tittade och sen skulle hon kontakta PEAB. Det gjorde hon och de kom och tittade och mätte fuktigheten. Sen blev det tyst. Men eftersom de sagt att det inte var högsta prioritet så tänkte vi inte så mycket på det. När det hade gått flera månader så råkade jag träffa henne på ett event som Akademikliniken anordnade på Stora Hotellet.
Då frågade jag bara om hon hade hört nånting? Då fick jag samma snäsiga svar tillbaka:  Vaa, har de inte ordnat det än????
Jag sa bara som det var och frågade om hon kunde ringa igen?
Det kan du väl göra själv????!!!!! Ehhh...visst kan jag det, men jag vet inte vem jag ska ringa till typ.

 Jä**a kärring. Grejen är att jag fattar att hon pratar så där. Helt otrevligt låter det. Min kompis som var med reagerade också på det.

Självklart ringde jag själv för henne vill man ju inte ha att göra med mer än nödvändigt. Jag fick förklara mitt ärende för fyra personer innan jag fick tag på rätt människa. Han skulle kolla varför det inte var åtgärdat och sen höra av sig. Tror ni att han hörde av sig?? Nej, just det. Och dum som jag var tog jag inte hans namn så jag fick göra samma sak igen en vecka senare. Då fick jag napp! Och han ringde en målare som kom hit och fixade det veckan därpå.
                                                    


MEN! Nu är det så att vi har så himla kallt, tycker jag. Särskilt i sonens rum där elementet är iskallt. Jag har kollat på nätet hur man luftar element för det ska man tydligen göra om de är kalla. Jag förstod tyvärr inte hur jag skulle göra så jag tänkte att jag får ringa ordföranden och höra vad jag ska göra.

Hon kom över efter ca 5 minuter och hon tyckte att vi har varmt som i en bastu! HON har mycket kallare!! Det drar blåser från hennes fönster och vi har minsann jättevarmt. Men sen till det värsta, så säger damen k**ingen: Ska ni ha en till? Och tittar på min mage! Vad i h**lv**e???

 Man säger inte så!!! Och istället för att be henne fara som jag såklart ville, så säger jag bara helt mesigt, nej, jag är bara tjock...

Alltså det här är inte första gången det händer. Och jag blir lika ledsen varenda gång. Varför måste man häva ur sig nåt sånt, och varför tar jag åt mig? Men jag vet ju att jag inte är magerlagd direkt, jag behöver inte ha någon som påpekar det för mig!

Hon försökte skyla över det med att jag hade en sån tunika som gör att man ser gravid ut, och visst det hade jag ju. Men just därför! Om man nu ser gravid ut i en sån kanske man inte måste säga nåt? Hon har ju inte med det att göra? Om jag är gravid så är ju det inte hennes sak att kommentera! Dessutom SER jag inte alls gravid ut längre. Jä**a hä*a!! Jag skulle kunna skriva hur mycket fula ord som helst om henne men jag ska i stället försöka släppa det och låta det rinna av.

Tyvärr kan jag inte det eftersom jag har så dålig självkänsla, och det är precis som att de vet det de där som håller på och "hackar" på en. Man är ett lätt offer som inte biter ifrån utan låter sig hunsas. Kommer det någonsin att förändras?



Samma på jobbet, förut var man bara en ung, dum tjej som inte fattade nåt. Nu är man en gammal kärring som inte fattar nåt. Aldrig nåt mitt i mellan. Jag har till och med haft en kund som kallade mig kärring. Fast då blev jag nästan lite full i skratt eftersom han var märkbart äldre än mig och kärring låter som nån gammal tant. Och det är jag ju ABSOLUT INTE!!!

Nej, nu ska jag rycka upp mig! Ta något varmt att dricka för jag fryyyser så! Ska kolla med doktorn om mina värden är bra eller om jag måste ändra min dos på Levaxinet? Det kan ju vara därför jag fryser?

Vi hörs i morgon. Då får vi se om Isan är frisk och kan gå på öppna förskolan igen?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar