Chockad och besviken.

                                                                  Hej svejs!

Då var helgen redan över! Vad hände egentligen? Igår sov jag faktiskt ganska länge, somnade om efter att ha blivit väckt tidigt i ottan så sen blev det helt plötsligt bråttom med alla göromål. Vi skulle på kalas redan klockan ett och lite har man ju att göra hemma när man är ledig.

Hos mannens syster blev vi bjudna på en medelhavs inspirerad buffé med goda korvar, ostar och grönsaker. Till efterrätt blev det en supersmaskig marängtårta med hallon, jordgubbar och dajm. Jättegott!

                                         

Mannens mor släppte en "bomb" när hon berättade att de tittar på boende ca 50 mil från oss. Hon och hennes man W planerar tydligen att flytta till hans hemstad? Inte ett ord om det har de sagt till oss innan men det verkar redan vara bestämt. Och han som sagt att han aldrig mer ska flytta? Jag känner mig lurad och besviken, mest för mannen och Isans skull men även för min egen eftersom jag tycker om dem bägge två. Nu bor de redan ganska precis en timmes bilfärd och jag tycker att det är långt. Så himla trist.

Jag vet inte om mannens syster visste om nåt för hon verkade inte reagera tyckte jag. Jag skulle tycka att det var jättemärkligt, och sorgligt om min mamma helt plötsligt flyttade 50 mil bort.



När vi kom hem från J blev Isan sjuk och fick feber. Hon var lite snorig på dan, men sen blev det värre. Natten var orolig på flera sätt. Många vakna stunder så idag har vi varit trötta. Hon har knappt ätit nåt idag heller, Ett par Piggelin och några smörgåsrån bara. Nu på kvällen fick hon feber igen så hon somnade tidigt. Vi får vara hemma i morgon och se åt vilket håll det går.

                                                
               Nu ska jag ta en vaniljkvarg och kolla på Poirot. Less på partiledardebatten. Natti.