Trist tisdag. Regnet hänger i luften, sonen känner sig sjuk och ska vara hemma idag. Isan har gått och lagt sig igen (!) efter att ha varit uppe sen kvart i sex. Helskumt. Jag antar att hon får vara hemma idag hon med. Jag och mannen får växla stafettpinne i dörren. Jag har redan förberett chefen på att jag kommer in lite senare idag.
Igår jobbade jag eftermiddag, bara fyra timmar. Skönt. Jag hade en jättegullig kund som sa att hon hade saknat mig när jag varit föräldraledig! Gulle! Sånt värmer verkligen. Det är faktiskt flera kunder önskat mig välkommen tillbaka och frågat lite om vad det blev och hur gammal bebis är. Tänk att de bryr sig så? Jag menar, de känner ju inte mig. Jag är ju bara en kassörska som de handlar av ibland. Jag tycker det är rörande och rart!
De flesta blir ju jätteförvånade när jag säger att hon snart fyller två år och visst är det så att tiden går jättefort?! Det går bara snabbare och snabbare för varje dag. Om endast åtta veckor fyller Isan två år!! Helt otroligt.
Otäckt det här med Boston. Usch, jag tycker det är så hemskt när oskyldiga människor drabbas. Helt plötsligt förändras deras liv för alltid. Förutom att det var några som fick sätta livet till var det flera som blev allvarligt skadade av splitter. Tydligen förlorade många benen. Vidrigt. Man tänker ju så klart på om man ska våga åka till USA igen, men samtidigt så måste man ju fortsätta leva.
Och samtidigt går våra liv vidare som vanligt. Konstigt.
Önskar er en bra dag trots det tråkiga som hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar