lördag 1 februari 2014

Det blir aldrig som man tänkt sig...

och egentligen borde man ha lärt sig att inte planera för mycket. OK. Så här är det. Vi åt våra tacos igår, jag gick och la mig och kollade på den ena deckaren efter den andra. Kunde inte somna eftersom jag druckit två stooora koppar kaffe på eftermiddagen, efter jobbet.

                                                   POKAL Mugg IKEA


När klockan var elva släckte jag, då gick även killarna och la sig. De skulle ju upp tidigt för att åka skidor.

När klockan var halv tolv vaknade Isan och var ledsen och hostade lite. Jag gick in till henne och frågade om hon ville sova hos mig, och det ville hon. Jag tyckte att hennes hostningar var lite "ulkande" och frågade om hon behövde kräkas men det behövde hon inte, sa hon.

Efter en halvtimme kräktes hon. Tacos. I hela sängen. Gick upp, bytte lakanen. Mitt täcke och kudde hade klarat sig! La oss igen. Efter en halvtimme kräktes hon igen. Gick upp, bytte lakan igen och så la vi oss igen. När klockan var ett så somnade vi bägge två, och sen var det färdigkräkt.

När klockan var kvart över fem ringde klockradion och det var dags att väcka killarna. Allt gick bra, Isan verkade "pigg" och vi skjutsade dem till stan.

När vi kom hem åt vi några rostade mackor och så la vi oss i soffan och kollade på datorn/TV:n. Efter en stund somnade vi bägge två. Strax efter nio gick vi upp, ringde svärmor som skulle komma och fika och förklarade läget. Hon ville ändå komma förbi, fast Isan hade kräkts. Okej...???

                                

Vi tog ett bad och klädde oss och sen kom svärmor/farmor och W och ringde på. De ville som tur var bara ha en slät kopp kaffe, så jag behövde inte bjuda på nåt. Efter att de hade åkt så åt vi lunch och sen har vi bara tagit det lugnt. Inget mer kräkande på hela dagen?!

Åkte till ICA och hämtade ett paket med stövlar som jag beställt från Zalando. Äntligen!

Ett par varmfodrade, svarta skinnstövlar från Tamaris. Nu ska jag väl slippa frysa om fötterna?

                                     
Jag har bara provat dem inne än och de satt helt OK. Måste väl gå in dem lite innan jag kan uttala mig om komforten. Men de har en kraftig sula som borde ge ett bra grepp på snön, och ett ulligt foder som verkar jätteskönt!

När vi kom hem igen ringde jag sonen för att höra hur långt de hade kvar hem från Borlänge, då säger han att de ÄR i Borlänge på en OKQ8 mack! Men vad ...????

Då var klockan halv sex och de har alltså minst två timmars bilkörning framför sig. Isan var supertrött och det fanns inte en chans att jag skulle kunna hålla henne vaken till halv åtta.

Dessutom hade jag tänkt köpa pizza på hemvägen, men de hade redan ätit kvällsmat. K ska dessutom INTE sova över i natt, som de hade bestämt, utan hans pappa ska hämta honom. Jag frågade om inte han kunde hämta dem på stan då och skjutsa hem Oskar för K skulle ju ändå hämta sina saker och det gick bra!

Så nu sitter jag här, ensam, Isan sover, Oskar kommer väl om nån timme och någon pizza blir det inte. Lika bra det. Funderar på att äta smågodis till kvällsmat i stället. Vem ska hindra mig?

                                             
Haha, vad annorlunda det kan bli mot vad man ha tänkt sig. Egentligen vet jag ju det och brukar tex. aldrig skuta upp (viktiga) saker till morgondagen. Man vet aldrig vad som händer och om man är frisk.

Om vi är friska i morgon ska vi i alla fall åka och handla mat och planera veckans matsedel. Jobbar kväll heeela veckan lång och då måste maten vara fixad så barnen har nåt att äta! Sonen är ju så duktig som hämtar Isabelle en gång i veckan och lagar mat åt dem plus att han nattar henne sen! Riktigt bra gjort!

Nej, nu ska jag hämta min godispåse! Trevlig mellokväll på er!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar